Juni 2023
Stadlandet
Stadlandet eller Stattlandet, båda stavningarna förekommer, är en halvö strax SW Aalesund känd som Norges Kap Horn. Efter att ha avvaktat den senaste tidens oväder i Florö går vi till ön Silda tio sjömil från udden. Väntar på att våghöjden ska sansa sig, går runt Stadt till ön Runde i yttersta havsbandet, en favorit bland fågelskådare. Siktar årets första lunnefågel - härligt!
Shetlandsbussen
Shetlandsbussen är smeknamnet på en hemlig grupp som under tyskarnas ockupation av Norge upprättade en båtförbindelse mellan Skottland, Shetlandsöarna och Norge. I början var Shetlandsbussen inofficiell, från oktober 1943 en del av den kungliga norska marinen. Små fiskebåtar användes under den första tiden, sedermera snabba beväpnade militärfartyg. För att få skydd av mörkret skedde överfartena huvudsakligen under vinterhalvåret det vill säga då Nordsjön bjuder på riktigt svåra förhållanden.
Huvudsyftet med förbindelsen var att föra agenter till och från Norge samt att förse dem med vapen, radioutrustning etc.
Från vår hamn i Runde gjordes under hösten 1941 flera försök att nå Shetlandsöarna med mindre båtar, försöken fick avbrytas på grund av dåligt väder. Lotsbåten l/s Rundö med tjugosex människor ombord nådde till slut fram till Shetland den 21 oktober.
Hustadvika - Trondheimsleia - Frohavet
Den lilla orten Bud ligger strategiskt vid Hustadvikas sydvästra del, inte så långt från staden Molde. Hustadvika är en av den norska kustens potentiellt farligaste sträckningar.
Den 23 mars 2019 fick kryssningsfartyget m/s Viking Sky maskinhaveri i Hustadvika. I hårt väder med upp till 15 meter höga vågor drev fartyget under en halv timme till ankaret fick fäste, Viking Sky låg då 100 meter från bränningarna. Sammanlagt 1.373 personer evakuerades med helikopter, fartyget tog sig sedermera in till Molde bland annat med hjälp av oceanbogserare.
Själva gjorde vi passagen i mulet väder, regnskurar, 8-9 grader, 4-8 m/s och en våghöjd om 0,7 meter med 4 till 7 sekunders period. Natthamn på ön Hitra i sydvästra delen av Trondheimsleia, som namnet antyder i krokarna av Trondheim.
Går Asenleia i östra delen av Frohavet. Lysöysund en för oss ny hamn. Allmänt trevlig men kanske inte charmfaktorn på högsta toppen. Däremot har den lilla båtföreningen på ett rejält vis ordnat allt man behöver, allt i mycket gott skick, hjälpsamma och trevliga medlemmar - en hamn att återvända till.
Rörvik är centralort på ön Vikten, norrut har vi Helgelandskusten - nu börjar det riktigt, riktigt fina - överdoser av naturscenerier - toppklass!
En allmän observation. Det är få gästande båtar i dessa farvatten. Vi kan vara under gång en halv dag utan att sikta någon annan fritidsbåt bortsett från några sportfiskande styrpulpetbåtar. Av gästbåtarna är majoriteten icke norska. Från Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Schweiz (sic!), Polen, de övriga nordiska länderna, USA, Australien, Nya Zeeland etc.
Helgelandskusten
Helgelandskusten sträcker sig i stort sett mellan Rörvik i söder och Bodö i norr. Det är en av de allra vackraste och mest spektakulära norska kuststräckorna.
Några av höjdpunkterna är Syv Söstre - sju cirka 1000 meter höga bergstoppar på ön Alsten, glaciären Svartisen vilken sträcker sig i stort sett ner till ankarplatsen, norra polcirkeln etc etc.
Från centralorten Rörvik till Straumöya och den lilla båtklubbens ponton, centralorten Sandnessjöen för bunkring, korsar norra polcirkeln, vidare till en av våra gamla favoriter Selsöyvik..
Bolga är en för oss ny ö och hamn. Välordnat, svensk restaurangchef från Lidingö, personal från Göteborg, som alltid fantastisk natur med Bolgatindens 339 meter som huvudattraktion. Natthamn på Sörfuglöy, passerar "storstaden" - allt är som vanligt relativt - Bodö, till Kjerringöy.
Vi har nu haft en period med en hel del sol, några fantastiska sommardagar, och tvåsiffriga temperaturer. 20 juni 0200 19 grader (sic)!! För första gången sedan i mars stänger vi av värmen - för hur länge? Med facit i handen - två dygn - dagen före midsommarafton satte vi åter på den.
Dagen då värmaren åter får börja arbeta slås vi av en sak. När regnet forsar ner, temperaturen sjunkit och vinden ylar så - ehh - så känns det som vanligt igen...hemtamt...hmm...
Tänk på att fotografierna vi lägger ut på hemsidan ger en skev bild på så vis att kameran tenderar att åka fram när solen visar sig och ligga kvar i väskan när det regnar.
Här uppe fiskar alla. Utom vi. Naturligtvis de som bor längs denna kust men även en hel del utsocknes. På många öar finns flottor av uthyrningsbåtar i form av öppna styrpulpetbåtar om runt fem meter byggda i aluminium - oömt - och försedda med ansenliga utombordsmotorer. De som hyr är i stort sett undantagslöst medelålders killar från Tyskland eller öststaterna. Och rikligt med fisk får de.
Vestfjorden - Lofoten
Vestfjorden är det vatten som skiljer fastlandet från Lofoten. Den går i SW - NE riktning, smalnar av i nordostlig riktning, runt femtio till tio sjömil bred.
Själva gjorde vi denna gång en fyrtiofem sjömil lång passage med Karlsöyvaer och Maglöyvaer i W, Ledingen och Engelöy i E. Det innebar att under den sydliga hälften av seglingen gick vi "inomskärs", slingrade oss fram genom en myriad av mindre och låga öar, skär och bränningar.
Gullvika på Store Molla i Lofoten är en av våra favoriter, nu tredje gången gillt, 2011 - 2018 - 2023.
Norrut genom Raftsundet, sundet mellan Austvaagöy och Hinnöy. Framför allt den sydliga delen är fantastisk, magnifik, storslagen, enastående, storstilad, strålande, lysande, grandios, vidunderlig - hjälp gärna till med ytterligare synonymer! Vilken natur...! Bergen...!
Trollfjorden i Raftsundet gick vi in i med vår Najad 511 år 2011. Foton av den fjorden är vanliga i annonser för kryssningar med fartyg men nu gick vi förbi, mer plats för flottan av RIB och andra utflyktsbåtar.
En annan aspekt av Raftsundet är tidvattenströmmen vilken kan uppnå sju knop, för oss gick den upp till lite drygt två.
Lonkanfjorden på Hinnöy, längst in ankrar vi i Nordbotn på tjugo meters djup. Berget Möysalen är 1266 meter högt, området är av erfarna fjällvandrare korat till Norges flottaste. Omöjligt att se sig mätt, ett kontinuerligt brus av smältvatten från älven, på stranden fotspår från stort djur. Björn? Lodjur? Denna plats är en av de absolut finaste vi seglat till - en favoritpärla!
Ovan nämndes att vi ankrade på ett djup av tjugo meter. Här räckte det med att lägga ut åttio meter kätting - fyra gånger djupet - för mycket gott fäste. Bess Safari har ett Spade ankare om fyrtiofem kilo och etthundratjugo meter tio mm kätting. I exempelvis svenska och finska vatten är kättingens längd överdriven, i norska vatten - undantaget Sörlandet - befogad.
Den utmärkta ankarplatsen längst in i fjorden Ulvågen på Store Molla beskrivs i vår engelskspråkiga lotsbok som "wild" inklusive havsörnar. Vi håller med och kompletterar med det underbara ljudet av smältvatten från vattendragen. Ett aber är dock att för första gången vi kan minnas, undantaget ute till havs, har vi absolut ingen som helst mobiltäckning. Inte bra att vara utestängd från sjöväderprognoser, speciellt inte då en styv kuling är i antågande.
De allra sista dagarna i juni månad ger oss ytterligare högsommarväder med 21 grader vid spöktimmen och en extra strålande midnattssol.
